Har gjort en fullständig uppryckning här hemma. Ser till att Rookie inte vallar katten, går ut och tränar ett par pass om dagen, går rejäla promenader och har till och med tränat min egen kondition och styrka i gymet vi har i hundstallet.

Igår smet fåren iväg från gården när jag hade tränat klart Rookie. De är jättespralliga och busiga när de får komma ut så jag var klantig som inte listade ut att de antagligen skulle skena iväg om jag släppte greppet om dem. Och det var precis det de gjorde. Jag såg bara 14 rumpor 200 meter bort när jag kom upp mot fårhuset. (Jag trodde att de skulle välja att springa in till maten som vanligt, men nej...). De hade riktning mot den trafikerade 56:an där det råder 80 km/t. En smal grusväg med en halvmeter höga snövallar kan få en grupp tackor väldigt snabba och målinriktade. Tror aldrig att jag sprungit så fort någonsin. Kom ändå aldrig närmare dem än 50 meter. Vi har kanske 600 meter till stora vägen och när det var 200 meter kvar kom det en bil som tack och lov ställde sig mitt i vägen, vilket gjorde att min lilla grupp stannade. Det var min granne Lasse som kom som en räddande ängel. Man kan ju inte låta bli att tänka OM.... Nåja, nu har jag byggt upp ett stopp den vägen med grindar så nu kan jag vara lugn. Mmmm, jag vet, man ska alltid tänka efter FÖRE när man håller på med djur.

Idag har båda hundarna tränat bra. Helga får mycket närarbete på visslan, vilket kan stressa henne, men inte idag. Rookie lägger jag sidkommandon på, tränar rena flanker åt båda hållen samt ett stadigt lugnt drivningstempo. Det sistnämnda är svårast eftersom han inte avväger fart/tryck än, utan kommer för nära och lägger sig självmant hela tiden. Det ska jag lägga mycket tid och krut på i den fortsatta träningen den närmaste tiden.

Bye!

Meril 

Varför lägga tid och pengar på kurser om man inte tränar efter tipsen man får? Riktigt så illa är det kanske inte, men jag fick lite påbackning av Kicki idag som känner till instruktörerna jag har gått för. GENOMSKÅDAD!   Men det är så lätt att slappa i tträningen när man har en enkel hund. Så tycker i alla fall jag. Jag låter fortfarande Rookie hålla i taktpinnen när vi tränar. Kör bebis-övningar efter vad han tycker känns bekvämt. Utmanar honom inte alls så som jag fick tips om att göra.

Bra att Kicki gav mig en känga i baken idag. Jag har redan varit ut en vända hemma och märker att jag har lite svårt att inte bli tjurig på hunden när jag ökar kraven. Det är ju inte meningen förtstås, men jag blir lite hetsig   Nä, så illa som illustrationen visar var det inte, men det är den känslan jag får i mitt samvete. Hmm, varför blir det så? Jag måste ju ha problem.....Nä, nu ska jag i fortsättningen bara köra hund - utan att blanda in en massa känslor. Mitt problem, som jag ska greppa tag i från och med 2011 = Nyårslöfte! 

Meril

Lungt och skönt nyårsfirande igår. Vi är hundvakter till en kastrerad blandrashane (beagle/labrador) på 4 år. Han kan inte ett unns av normalt hundspråk utan är en sån där glad hund som kastar sig över andra hundar i glädjefnatt. Han är i storlek som Helga (14 kg) men den här hunden väger nog minst 40 kg. Rookie är klart skeptisk till den här typen av hundbeteende men kör ignoreringsvarianten så långt det går. Han har varit jätteduktig men vill helst inte ha något med den här hunden att göra. Helga "polis" vill gärna sätta den på plats, helst när hon märker att den vill hälsa (om man nu kan kalla det för det) på Rookie. Hon ser ut som hon gör på en stångig tacka. Tänderna klapprar strax framför nosen på den. Det fattar den inte heller utan tror att Helga leker. Suck... Twix bryr sig inte om något utan går som vanligt i sin egen lilla värld.

Jag är fascinerad över att man som hundägare orkar med en sån här koppeldragande hund. När de lämnade över honom till mig var tipset: -Ha handen i öglan för annars orkar du inte hålla i honom. Och kommer han lös så sticker han efter vilt. Han kommer inte om man ropar. Ja, jag skulle få ont i kroppen av att ha en sån här hund i längden. 

God fortsättning allihop!   (Gissa mitt nyårslöfte)
Meril