Efter ytterligare ett ofrivilligt avbrott i en tävlingsäsong (borelia igen), var vi åter på banan. Var ganska nervös, vilket jag blir med så otäta starter. Det känns som små SM eller kanske till och med OS när vi får tillfälle att starta så sällan. 6:e starten denna gång och snart har hela säsongen gått känns det som... Inte bra för min nervositet. Jag var också rätt uppskruvad i min handling   Vågade inte riktigt låta Rookie driva på i fösningen. Jag hade en plan på att förbättra det till dag 2, men så långt kom vi inte.

Men dag 1 i Mörkö VANN VI!!!  

Rookie kändes taggad och fin så jag var vid gott mod när jag gick fram till stolpen. Det hade däremot inte sett så lätt ut. Hunden var tvungen att ta ett ordentligt tag i djuren men ändå utstråla fin attityd. Inte vet jag hur Rookie bar sig åt, men fåren köpte honom till 100 %. Utgång 20/20, Upptag 10/10, Framdrivning 15/20 (gick lite för fort hemåt samt att han inte tog stoppen; grrr). Fösning 15/20 (fick någon krok på vår väg framåt). Drivning 10/10, Delning 6/10 (som vanligt tjuvar han 1 gång innan den "riktiga" delningen. Han sticker in så fort han ser en lucka, så det blev en singling först). Fålla in 10/10 med kommentaren Snyggt!

Summa: 86 poäng, och därmed knep vi ett första pris (vilket var ett mål för säsongen). Kul att det kom på en tävling där det inte var superenkelt. Vi var de enda med 1:a pris denna dag.

Dag 2:

Pang, pang, pang.....  Skotträning var väl inte min högsta önskan precis. För de flesta hundar var skotten så avlägsna att det inte ens kunde räknas som skottträning. För Rookie var det skotträning på hög nivå.. Alla som sett Rookie bli berörd vet att det inte fungerar i vallningen då. Förra året hade han inte klarat det lika "bra" som han klarade det idag. Jag gick i valet och kvalet att stryka mig helt, eller att helt enkelt ta det som just en träning. Jag valde det senare alternativet. När jag stod på tur ökade intensiteten på skotten för en stund. Det var ju bra om man tänker träningsmässigt. En ren katastrof om man tänker tävlingsmässigt. Rookie tittade inte ens ut mot fåren utan ville bara krypa in under transporten. Jag ska låta honom hämta fåren och sedan kliva av, var min tanke. Jag förvarnade domaren att jag kommer att gå ut och gå med om det behövs för att få ut honom de 170 meterna som fåren stod utställda på. Jag peppade upp honom efter bästa förmåga, och döm till min förvåning när han ger sig av på en jättefin utgång med känsla i. Upptaget blev hastigt men rakt. Framdrivningen blev hastig men spikrak. Detta var också första gången han inte tappade sin fina djurkänsla med en belastning som detta. Han gjorde en egen parering i fart för att verkligen ta hem djuren i balans. Jag ska ha detta som en pepp att det i alla fall går framåt. Nere vid stolpen klev jag av, och jag tror att Rookie tyckte att han klarade av uppgiften jag satte på honom. Det är den viktigaste känslan jag vill att han ska ta med sig.

Vi kommer igen. Förhoppningsvis redan nästa söndag i Bråfors.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ax och jag har samlat på oss ytterligare erfarenheter efter att ha tävlat 2 dagar i Kil. Erfarenheter som att resa i främmande bil och sova borta. Tävla på springiga djur.   Dag 1 fick vi en mycket springvillig grupp som var svåra att greppa för ...

Debuten är avklarad med Ax och jag är mer än nöjd med honom. Det var inte den enklaste debuten man kunde göra, men otroligt givande att prova på. Fåren var inte vana att bli vallade i smågrupper, så de var väldigt känsliga för hundarna. Det var inte ...

Spännande, utmanande, svårt och otroligt utvecklande! Det är väl så jag kan sammanfatta detta arrangemang för Rookie och mig. Det var upplagt som en mindre IK2 bana med delning med märkta djur i första omgången, och med delning samt singling med märk...

Inte den lättaste debutbanan eller debutfåren, men sååå spännande att se hur ens hund hanterar detta. När vi kom fram hällregnade det och detta regnande fortsatte hela dagen. Fåren tyckte definitivt inte att det var kul att vara utsedda som tävlingsf...

Nu har vi klarat av vår första cup. Förhoppningsvis inte den sista, för vi har lite att ta revansch, och jobba vidare på. Hämtet såg svårt ut då det gick över två fält, över en liten kant, genom en trädrad. Ja, såna hämt har vi aldrig provat. 250 met...